Som ”arbetarparti” vill man så klart värna om arbete. Men jobb är ju inte något som ligger och väntar på att delas ut. Arbetstillfällen skapas genom tillväxt och efterfrågan på varor och tjänster.
En av sossarnas paradgrenar är att hitta på jobb. Att flytta siffror i statistiken. Blir du försörjd via A-kassan är du fortfarande arbetslös om du sitter i skolbänken på en utbildning eller sitter hemma och söker jobb. Men inte i sossarnas ögon. Hamnar du på en utbildning så plockas du bort från arbetslöshetsstatistiken.
Magdalena & Company fixar ”jobb” över en natt.
Låt oss titta på sossarnas seanste utspel
”Garanterar insatser efter tre månader”. Lite som vårdgarantin då ? den finns men kan aldrig uppfyllas. Känns som att handla på en bazaar i ett mindre utvecklat land.
”Extrajobb för unga” – vad innebär det i praktiken ? Är det typ jobb på fritiden efter skolan ? Jättebra, men sånt skapas utifrån ett behov – inte för att en politiker säger det. Det är i så fall politikerns uppgift att skapa förutsättningar för detta.
”Traineeprogram för nyexaminerade studenter”. – Det finns det redan på många företag. Där det finns ett behov. Tänker sig Magdalena att staten ska subventionera en massa platser där nyutexaminerade studenter ska ”gå bredvid” under en tid ?
”Körkortslyft” – är det för alla eller bara för Socialisternas ”kärnväljare” i ”utsatta områden”.
”Uppsökande av unga som varken studerar eller arbetar”. Om man inte får ett jobb inom tre månader så skulle det ju finnas en garanti för insats enligt punkt 1. Om man då inte väljer att delta i den här insatsen så ska man givetvis inte få någon försörjning heller. Räcker inte det som påtryckning så har man uppenbart en annan inkomstkälla som kanske inte är helt legitim. Då är det en annan myndighet som bör uppsöka de här personerna.
Hela den hör jobblistan genomsyras av den klassiska inställningen hos socialister och det är att inget är individens ansvar – bara samhällets.
Ett daltande utan motstycke där man hanterar problemen med silkesvantar i utbyte mot röster.
