I Örebro verkar man vara emot moderna företag.
Kommunstyrelsens ordförande John Johansson proklamerar stolt på Facebook att han deltagit i ett luciatåg tillsammans med LO för att manifestera mot Tesla.
John kanske tror att framtiden istället finns bland ”gängentreprenörerna” i Vivalla.
Dessa bakåtsträvande sossar får mig att tänka på den gamla TV-serien Onedinlinjen. Där en framsynt ung entreprenör utvecklade ångfartyg. Samtidigt motarbetades han av en bred samling personer. Det hans motståndare hade gemensamt – oavsett klass i samhället – var att de inte kunde hantera förändringen i världen. Från matroser som hängde i riggen via segelsömmare upp till varvsägare och redare byggdes motståndet mot det nya upp.
Tekniker skapas och fasas ut och avlöser varandra. Den framåtriktade omfamnar detta medan den rädde, och oftast okunnige, kämpar med näbbar och klor för att bevara det gamla. Ofta med smutskastning om det nya.
För socialdemokraternas del handlar deras tal om att ”bevara den svenska modellen” egentligen om att ny teknik ställer nya och högre krav på personalen. Personalen är inte längre (i motsats till vad sossar hävdar) en grå homogen massa som inte kan annat än ge sin tid och kropp i utbyte mot pengar. De krav som finns idag och som de flesta levererar med bravur är så långt från Socialdemokratins homogena kollektiv man kan komma.
De som drabbas allra mest av detta är invånarna i Örebro. När stadens ledande politiker gör så här kraftiga ställningstagande mot enskilda företag så finns det nog både ett och annat innovativt och nyskapande företag som drar sig för att välja Örebro.
