Det skrivs mycket om utvisningar som anses orättvisa. Människor som i mågs år verkat i Sverige och försörjt sig själv och sin familj, men nu ska utvisas.
Det gnälls och skälls från sossar och övriga vänstern om detta. – Men är det verkligen regeringens fel och andemening att utvisa dessa personer ?
Vi har de senaste åren sett en enrom ökning av aktivism inom myndigheter, Där även experter med akademisk examen inom förvaltonsrätt uppmanar tjänstemän att verk EMOT de direktiv som regeringen gett dem. Entyp av arbetsvägran helt enkelt. Åtminstone så pass flagrant uppförande att det i många fall borde vara skäl till avsked.
Att många myndigheter är överbefolkade av socialister, kommunister och annat vänsteranhang är ingen nyhet. Det är en en medveten strategi. Dt råkar inte vara så att det är enskilda personer som har en åsikt men jobbar på en myndighet. Många av dessa arbetar på en myndighet eftersom det ingår i deras åsikt att påverka inifrån.
Precis som Frabncos femte kolonn.
I vänsterns värld kallas den här infiltrationen för den långa marchen genom institutionerna.
Vad har då detta med utvisningarna att göra ?
Om man som socialistisk aktivast på Migrationsverket fortfarande vill sköta sitt jobb och göra som arbetsgivaren kräver – ja då utvisar man individer, men väljer ”fel” individer.
Med ”fel individ” syftar vi på att man väljer de personer där utvisningen orsakar skada på personens omgivning. Exempelvis arbetsgivare, kunder och anställda.
Genm att medvetet välja ut de här personerna skapar de socialistiska infiltratörerna på myndigheten en grogrund för att klaga på regeringen.
En socialist har alltså skapat ett problem som kan skyllas på regeringen och då fungerar som ett slagne för övriga socialister.
Dessa myndighetsanställda brukar oftast benämnas ”aktivister”. Det är ett makt ord som låter ganska oskyldigt. Femtekolonnare, quislingar, förrädare, infiltratörer är ord som passar bättre.
Vill man ta bort känsloladdade ord så är kanske den mest korrekta juridiska termen för deras handlingar ”trolöshet mot huvudman”. Man har helt enkelt utnyttjat den ställning man fått av sn arbetsgivare för att använda den till helt andra syften än vad det var tänkt. Och då syften som gagnar den egna agendan.